tankarfranmamman.blogg.se

http://blogg.loppi.se/tolvbarnsmamman/

 

 

 Det handlar om allt från att hinna med vart och ett av barnen till att fatta kloka beslut som gör att alla mår bra, prioritera och att lära dem om livet, det man kan sakna är att ha nån att bolla sina tankar med ibland, ska vi ha de här reglerna och hur gör andra föräldrar osv.

Ja detta är nog årets stressigaste månad på hela året samt december. Julen börjar ju närma sig, man ska hinna så mycket och helst lite till. Det ska ordnas med julklappar det ska ordnas med pynt och städa och hinna hälsa på nära och kära, man liksom slår knut på sig själv för att räcka till. Jag är rörande glad över att ungarna ska fira julaftons kvällen/eftermiddagen hos mig i år. Vi blir antingen hemma hos mig, min mamma eller min syster det är inte riktigt bestämt ännu. Annars tycker jag att det för närvarande bara är vardag och åter vardag med det alla möjliga olika problem att försöka lösa. Ibland påminns jag dock av vad en klok person sade till mig ganska så nyligen. Just nu är det viktigt att tänka extra mycet på dig själv, spara dina krafter, göra det som du trivs med för att ladda batterierna. ja jag ska även försöka göra detta  på något vis. Jag skulle vilja likna mig själv vid skalman, jag gillar skarpt hans mat och sov klocka och alla hans bra uppfinningar. Förrästen är jag lite lik honom, då det värsta ord jag vet är att: -Skynda. Mitt motto är istället - att skynda långsamt leder också framåt. Så det så!

Ibland önskar man att man snabbt kunde få tag på läkemedel utan att behöva ta sig till doktorn. Jag menar jag har ett exem på höger fot 4x4 cm stort och en del i hårbotten, detta har jag haft i 2 års tid, har säkert brutit fram pga stress eller viss ärftlighet. Min pappa hade psoriasis. Jag har prövat med receptfri hydrokortisonkräm 1 procentig och mjukgörande kräm men det hjälper inte. Varför kan man inte sälja även 2 procentig kortisonkräm receptfritt på apoteken? För det är väl ändå bara dem med svårare exem som skulle köpa den? Det känns bara så löjligt att söka läkarhjälp för ngt så futtigt...

 

Min mellandotter hade atopiskt exem då hon var liten, då var det mildison och eloconkräm som gällde minst 2 ggr dagligen på de exema partierna. ( Tyvärr har ja ju ej krämen kvar.)

 

Då har sonen feber sin andra dag idag. I natt vaknade han kl: 03.00 och grät, jag kände på pannan som var stekhet. Har tyvär ingen fungerande termometer för närvarande:( Men skulle tippa på att febern då var runt 39-40 grader, han yrade något om att min mask nu var borta. Jag gav alvedon, saft med sugrör fuktade en kall handduk som jag vek ihop och lade över pannan. Öppnade verandan för att få in lite frisk luft till vardagsrummet då vi låg i bäddsoffan där. Sonen andades högt och ytligt och ögonen var trötta men det var svårt att somna, jag tror att vi båda låg och skruvade och vred på oss i över 2,5 timme innan vi slutligen somnade om. Vaknade igen då döttrarna gick upp för att gå till skolan. De är så duktiga tjejerna som ställer klockan själva, klär sig gör sin egen frukost och iväg:). Sedan låg jag och drog mig en stund i soffan och Lucas såg på barntv. När det närmade sig lunch upptäckte jag att alvedon och treo var slut och att det inte fanns någon mjölk och nästan inget bröd. Ringde till min supersnälla syster som kom och passade lucas en stund så att jag kunde gå till Ica och handla hem lite ätbart och medicin. Nu är det mera fart på grabben han är på benen trots sin feber och undrar vad vi ska göra idag. Så jag har lovat att hitta på nåt bra och jag tror vi ska ta fram en kortlek som han aldrig tidigare sett som handlar om lustiga familjen, hade en liknande som barn och det är ett rätt så roligt spel där man samlar på familjer som hör ihop:) Men han är gald ändå som ni ser trots febern.

 

Ha det gott alla från tänkande mamman

Det var en gång en glad baby som var ute för att krypa i skogen. Plötsligt hördes ett morrande i buskarna och ett bi hoppade fram och skrämdes!

- Jag är det farligaste bi som finns! skrek det och viftade med en flaska.

Och som alla vet så är en baby alltid väldigt rädd av sig så den flög upp i närmsta träd för att gömma sig. När faran var över klättrade den ner igen och såg sig ängsligt om. Inget bi i sikte. Då fortsatte den med att i frid och ro krypa.

Jag studerade till Sjuksköterska på Gävle högskola i 3 år teori varvades med praktik samt praktiska övningar på dockor i skolan och olika former av tentamina. Jag blev nästan färdig sjuksköterska men pga en svårt belastad livssituation samt nacksmärta lyckades jag inte fullfölja det som var kvar på min utbildning nämligen c-uppsatsen, OSCE stationerna och där ingick att lösa matematiska uppgifter under kort tidspress och då jag alltid haft svårt med matten så kan man säga att det var där jag stupade på målsnöret. Samtidigt gick jag igenom en svår skiljsmässa och en flytt och hade fullt sjå att få allt att gå smidigt med mina 3 barn som också hade det jobbigt i den nya livssituationen. Det är möjligt att göra klart utbildningen i framtiden men jag har tagit beslutet att jag kämpade på för länge och att jag inte längre har resurser för att göra klart min utbildning varken ekonomiskt elelr i form av egen energi och kapacitet. Så framtiden är nu liksom en gåta och det må få ha sin tid att se vad som kommer att ske.

 

lycka till för er som blev färdiga med er utbildning och idag jobbar för fullt! Lycka till också till er som valde att hoppa av och välja en annan utbildning och lycka till er som vill eller ska söka in till sjuksköterska i framtiden!

Allt gott till er, och ni behövs!

Recept

 

1 dl vatten

 

2 dl mjöl

 

1 dl salt

 

1 msk olja

 

ev karamellfärg

 

Arbeta ihop ingredienserna till en smidig deg. Om du vill spara figurerna kan du torka dem i ugnen i 100 grader i  timme och sedan låta dem stå till dagen efter.

 

Väntade barn nr 3 samtidigt som jag studerade på distans. Jag läste teckenspråk på Sundsgårdens folkhögskola, det var väldigt spännande. Jag berättade om babyn i magen på teckenspråk för en av mina lärare via en webbinspelad film! Visst är det kul? Under graviditeten varvades trötthet och illamående om vartannat och så den där foglossningen som kom tidigare denna gången, men annars mådde jag ju relativt bra. De tankar som nu rådde var hur jag skulle hantera att bli en 3 barnsmamma och hur de äldre syskonen skulle ta det, för att inte bli så avundsjuka. man fick säga till besökare att gärna ha nån liten present med sig även till storasyskonen och ge dem extra mycket uppmärksamhet den första tiden. Förlossningen började precis på samma sätt som de tidigare med vattenavgång hemma, ringa förlossningen som tyckte jag kunde komma in så de fick undersöka och kontrollera värkar. Nja jag fick åka hem igen för att värkarna skulle vara kraftigare och med mer jämna mellanrum. Senare på natten var det då dags att åka in igen. Man hade ett förlossningsrum i ordningsställt och de drog till och med in en tv på rummet som jag kunde ligga och titta på under tiden för tid skulle det nog ta trodde barnmorskan. man räknas ju som en förstföderska igen efter att det har gått så många år mellan förra gången. Jag tänkte att jag ville vara tuff försöka stå ut så länge som möjligt utan smärtlindring, jag hade hört att tyngdlagen kan göra sitt som hjälp så jag var uppe mycket i början och gick med gåbordet, när det var dags för lustgas stod jag till och med då tufft uppe och andades i den, till sist kom barnmorskan in hon påtalade för mig att det nog vore bra om jag vilade mig lite på sängen för det är inte säkert att det går varken fortare eller lättare för att jag var uppegående, jag lade mig då ned och kämpade vidare liggandes i sängen, nu var det rodentligt jobbigt och smärtsamt, jag kunde bara koncentrera mig på en sak, att hantera värk och smärta. En undersköterska kom in med smörgås och nyponsoppa , det är bra det där se lustgasen som din bästa vän du sade hon och log. Slutligen fick jag krystvärkarna och larmade efter barnmorskan ett helt gäng kom springande in för nu var det bråttom. Jag tog i för full kraft för att pressa på och efter ett par gånger kom bebisen ut. En liten liten baby, på 2800 g. Vad var det för sort? En liten kille var det! Oj va? Jag trodde att jag bara kunde få flickor? Chockad men jätteglad fick jag bebisen till bröstet, genast satte personalen på honom en gul toppluva så att han bättre skulle hålla värmen. herregud vad söt och fin han var, blå ögon, runda mjuka kinder, vad små öronen var han var för mig ett litet mirakel. Så sade en sköterska att nu måste vi tyvärr ta med din son till neonatalen och undersöka honom för att han har det lite jobbigt med andningen. Herregud vad orolig jag blev det kändes som om någon amputerat ett ben av mig skulle jag inte få ha honom hos mig? Jag skjutsades vidare iväg till BB ensam in på en sal. Ingen bebis bredvid mig...:( hela natten grät mammans bebis i rummet intill medan  det i mitt rum var total tystnad och tankar på vad som hade hänt med min son? Dagen efter kom en barnmorska in och undrade om jag hade tänkt amma honom?- Ja jo jag vill försöka men det har inte gått så bra de tidigare gångerna svarade jag. men jag hade mjölk i brösten och barnmorskan tyckte det var toppen då skulle hon ordna så att jag fick komma ned till neonatalen och eventuellt ett eget rum åt mig där så att jag fick träffa min bebis så mycket som möjligt då det var gynnsamt för både honom och mig. Kan ni förstå hur glad jag blev det var som att ha vunnit högsta vinsten på ett lotteri. När jag kom ned låg han på en värmebädd i öppen kuvös och sov och i samma rum fanns 3 lika pyttesmå bebisar till i likanande öppna värmebäddskuvöser de bevakades av en specialiserad barnmorska/sjuksköterska. Så småningom förflyttades min son in till mig i mitt rum, han hade sondmatning ett tag men när han blev starkare drog de bort den ochjag kunde börja mjölka ur och ge min mjölk på flaska. Suga det ville han inte på bröstet, men flaska gick bra. En enorm lycka och vilket fantastiskt rum vi hade fått jämfört med det på BB här var väggarna i blått med en nallebård runt om och i ena hörnet i taket hängde en stor träfågel som kan kunde dra i ett snöre på så flaxade den med vingarna. Mina döttrar kom och hälsade på och beskådade sin lillebror de var bara intressant ett tag sen satt de hellre och ritade i nya block som jag köpt till dem på golvet intill. Så småning om var det även dags att åka hem med detta lilla knytet,

tiden går ju bara så fort när man får barn- idag är knytet ett större knyte...en liten kille på 5 år som går sitt sista år på dagis!

 

Kram Lucas från en glad mamma

Vi hade fått höra från en läkare att oj på BVC när ettan är så här lugn och fin då brukar tvåan komma rätt så tätt.

Javisst så blev det. Den här gången var förlossningen svårare, jag hade mer värkar mer ihärdiga och de kallade dem för pinvärkar eftersom de inte ledde till att jag öppnade mig som jag skulle. När jag kom in till förlossniingen var jag så trött så att man nästan ville stanna av värkarbetet ett tag, jag fick en tablett som gjorde mig trött så att jag kunde lägga mig i ett rum och vila/sova. Åh nej! Jag hade ju kommit in för att föda barn, sova när man har så ont i magen jag blev nästan lite besviken det var ju som att snuva mig på att få ut barnet! Trots detta gjorde jag som barnmorskan sade tills värkarna kom igång igen med ny kraft, och för att livmodertappen skulle mogna lade barnmorskan in en sorts klibbig gel som skulle bidra till att tappen mognade att jag även fick mer värkar. Så var det intensivt igen, det kändes nästan som ett jobb att utföra, jag koncentrerade mig på att andas igenom varje värk, eller jag gick runt med gådordet och vaggade fram eller vilade mig i sängen och andades lustgas, inget hjälpte jag höll på att tappa modet skulle jag verkligen orka detta? Då var det dags att be om en epiduralbedövning, en narkosläkare kom ned och satte edan när jag var värkfri en stund. Efter ett tag avklingade smärtorna drastiskt men istället fick jag en ohygglig klåda på hela kroppen det kändes som en allergisk chock hjälp! Det kliade inifrån huden och ut, jag rev mig på låren. mMen efter många timmars kämpande nämligen 26 timmar kom så det lilla underverket ut. En liten liten krabat en liten flicka med mörkbrunt hår och blå ögon hon vägde 2500 g. Allt flöt på men eftersom jag var trött och bebisen fick nuföddhetsgulsot blev vi kvar någon vecka på sjukhuset, vi fick snällt fira vår midsommar där i salen, men vad spelade midsommar för roll när man har ett litet underverk att ligga och beskåda tätt intill sig någon som var varm och rund och go och so doftade ljuvligt.

även denna gång gick tiden fort snart var hon en livlig och busig liten tjej med en mycket stor egen vilja, det är bara bra det tyckte de på dagis då kommer hon klara sig bra i livet.

idag är tjejen 11 år och står sin storasyster nära, det är så fint att de har varandra känner en mamma som jag.

 

Kram till dig Frida från mamma

Hur gör man för att hinna med i barnens utveckling, det här med att de blir tonåringar...

Jag har haft svårt att hänga med i att äldsta dottern blivit tonåring och att det krävs andra saker från mig som mamma helt plötsligt. Jag tycker ju att det känns som att jag fick henne igår, jag minns hur jag väntade och längtade när hon låg i min mage, jag gick upp typ 20 kilo och magen var en bred rund flickmage. Förlossningen var bra för att vara förstagångsföderska det tog 7 timmar från det jag kommit in till förlossningen tills dess hon var ute och enda smärtlindringen jag tog var lustgas. Barnmorskan sade att jag uttryckligen var som gjord för att föda barn! Till sist kom hon ut och barnmorskan lade upp henne på mitt bröst, tunn fjunigt fuktigt lockigt hår och ögonen kisade mot mig samtidigt som hon gnydde likt en liten kattunge. Jag frågade lite undrande till barnmorskan varför låter hon så? Varför gnyr hon? - Hon kan ha svalt lite fostervatten och kanske mår lite illa svarade barnmorskan. Herregud hjälp! fanns det ingen färdig manual över hur jag skulle sköt bebisen. Nu var det till att vara lyhörd och lita på sina instinkter om hur jag skkulle göra. Hon var lika söt som en docka, jag tyckte att jag aldrig någonsin hade sett något så vackert. Med tiden växte krabaten till och blev en livlig pratig, rolig och social och modig liten flicka. Ja hon var betydligt modigare än vad jag var som liten. Simmade som en fisk nästan meddetsamma hon började simskolan, hoppade från höga trampoliner, dök djupt ned i vattnet. Jag bara häpnade aldrig skulle jag själv våga göra något sådant. Sedan blev hon hästtjej började ridskolan och fixade med hästarna i stallet, jag var skraj, hästarna såg ju så stora ut?

Trots att hon både ramlade av ett par gånger och blev biten av en häst så blev hon inte rädd utan fortsatte att rida i 7 år. Plötsligt en dag berättade hon för mig...mamma jag har tröttnat på att rida jag vill börja på basket nu, går det bra? Självklart här var det bara att hänga med det tjejen ville testa det skulle hon få göra och så blev det.

Idag är hon 13 år den underbara tjej och mer självständig än någonsin, hon är en toppenkamrat till sina vänner och månar om att de ska trivas i hennes sällskap och hon har många olika vänner både tjejer och killar. Kan ni gissa vem som är stolt över henne? Jo en mamma. Livet är annorlunda med en tonåring det är inte alltid lätt det blir mer duster och bråk men man har även en underbara kompis att se på film tillsammans med att skratta ihop med åt skämt och sådant. Jo vilken resa det har varit och ännu är den inte slut.

 

 

Kram till dig Patricia från en mamma som har svårt att hänga med ibland

http://styvmorsviolen.se/

 

http://www.barntotal.se

 

http://www.bris.se