tankarfranmamman.blogg.se

Vi hade fått höra från en läkare att oj på BVC när ettan är så här lugn och fin då brukar tvåan komma rätt så tätt.

Javisst så blev det. Den här gången var förlossningen svårare, jag hade mer värkar mer ihärdiga och de kallade dem för pinvärkar eftersom de inte ledde till att jag öppnade mig som jag skulle. När jag kom in till förlossniingen var jag så trött så att man nästan ville stanna av värkarbetet ett tag, jag fick en tablett som gjorde mig trött så att jag kunde lägga mig i ett rum och vila/sova. Åh nej! Jag hade ju kommit in för att föda barn, sova när man har så ont i magen jag blev nästan lite besviken det var ju som att snuva mig på att få ut barnet! Trots detta gjorde jag som barnmorskan sade tills värkarna kom igång igen med ny kraft, och för att livmodertappen skulle mogna lade barnmorskan in en sorts klibbig gel som skulle bidra till att tappen mognade att jag även fick mer värkar. Så var det intensivt igen, det kändes nästan som ett jobb att utföra, jag koncentrerade mig på att andas igenom varje värk, eller jag gick runt med gådordet och vaggade fram eller vilade mig i sängen och andades lustgas, inget hjälpte jag höll på att tappa modet skulle jag verkligen orka detta? Då var det dags att be om en epiduralbedövning, en narkosläkare kom ned och satte edan när jag var värkfri en stund. Efter ett tag avklingade smärtorna drastiskt men istället fick jag en ohygglig klåda på hela kroppen det kändes som en allergisk chock hjälp! Det kliade inifrån huden och ut, jag rev mig på låren. mMen efter många timmars kämpande nämligen 26 timmar kom så det lilla underverket ut. En liten liten krabat en liten flicka med mörkbrunt hår och blå ögon hon vägde 2500 g. Allt flöt på men eftersom jag var trött och bebisen fick nuföddhetsgulsot blev vi kvar någon vecka på sjukhuset, vi fick snällt fira vår midsommar där i salen, men vad spelade midsommar för roll när man har ett litet underverk att ligga och beskåda tätt intill sig någon som var varm och rund och go och so doftade ljuvligt.

även denna gång gick tiden fort snart var hon en livlig och busig liten tjej med en mycket stor egen vilja, det är bara bra det tyckte de på dagis då kommer hon klara sig bra i livet.

idag är tjejen 11 år och står sin storasyster nära, det är så fint att de har varandra känner en mamma som jag.

 

Kram till dig Frida från mamma