Väntade barn nr 3 samtidigt som jag studerade på distans. Jag läste teckenspråk på Sundsgårdens folkhögskola, det var väldigt spännande. Jag berättade om babyn i magen på teckenspråk för en av mina lärare via en webbinspelad film! Visst är det kul? Under graviditeten varvades trötthet och illamående om vartannat och så den där foglossningen som kom tidigare denna gången, men annars mådde jag ju relativt bra. De tankar som nu rådde var hur jag skulle hantera att bli en 3 barnsmamma och hur de äldre syskonen skulle ta det, för att inte bli så avundsjuka. man fick säga till besökare att gärna ha nån liten present med sig även till storasyskonen och ge dem extra mycket uppmärksamhet den första tiden. Förlossningen började precis på samma sätt som de tidigare med vattenavgång hemma, ringa förlossningen som tyckte jag kunde komma in så de fick undersöka och kontrollera värkar. Nja jag fick åka hem igen för att värkarna skulle vara kraftigare och med mer jämna mellanrum. Senare på natten var det då dags att åka in igen. Man hade ett förlossningsrum i ordningsställt och de drog till och med in en tv på rummet som jag kunde ligga och titta på under tiden för tid skulle det nog ta trodde barnmorskan. man räknas ju som en förstföderska igen efter att det har gått så många år mellan förra gången. Jag tänkte att jag ville vara tuff försöka stå ut så länge som möjligt utan smärtlindring, jag hade hört att tyngdlagen kan göra sitt som hjälp så jag var uppe mycket i början och gick med gåbordet, när det var dags för lustgas stod jag till och med då tufft uppe och andades i den, till sist kom barnmorskan in hon påtalade för mig att det nog vore bra om jag vilade mig lite på sängen för det är inte säkert att det går varken fortare eller lättare för att jag var uppegående, jag lade mig då ned och kämpade vidare liggandes i sängen, nu var det rodentligt jobbigt och smärtsamt, jag kunde bara koncentrera mig på en sak, att hantera värk och smärta. En undersköterska kom in med smörgås och nyponsoppa , det är bra det där se lustgasen som din bästa vän du sade hon och log. Slutligen fick jag krystvärkarna och larmade efter barnmorskan ett helt gäng kom springande in för nu var det bråttom. Jag tog i för full kraft för att pressa på och efter ett par gånger kom bebisen ut. En liten liten baby, på 2800 g. Vad var det för sort? En liten kille var det! Oj va? Jag trodde att jag bara kunde få flickor? Chockad men jätteglad fick jag bebisen till bröstet, genast satte personalen på honom en gul toppluva så att han bättre skulle hålla värmen. herregud vad söt och fin han var, blå ögon, runda mjuka kinder, vad små öronen var han var för mig ett litet mirakel. Så sade en sköterska att nu måste vi tyvärr ta med din son till neonatalen och undersöka honom för att han har det lite jobbigt med andningen. Herregud vad orolig jag blev det kändes som om någon amputerat ett ben av mig skulle jag inte få ha honom hos mig? Jag skjutsades vidare iväg till BB ensam in på en sal. Ingen bebis bredvid mig...:( hela natten grät mammans bebis i rummet intill medan det i mitt rum var total tystnad och tankar på vad som hade hänt med min son? Dagen efter kom en barnmorska in och undrade om jag hade tänkt amma honom?- Ja jo jag vill försöka men det har inte gått så bra de tidigare gångerna svarade jag. men jag hade mjölk i brösten och barnmorskan tyckte det var toppen då skulle hon ordna så att jag fick komma ned till neonatalen och eventuellt ett eget rum åt mig där så att jag fick träffa min bebis så mycket som möjligt då det var gynnsamt för både honom och mig. Kan ni förstå hur glad jag blev det var som att ha vunnit högsta vinsten på ett lotteri. När jag kom ned låg han på en värmebädd i öppen kuvös och sov och i samma rum fanns 3 lika pyttesmå bebisar till i likanande öppna värmebäddskuvöser de bevakades av en specialiserad barnmorska/sjuksköterska. Så småningom förflyttades min son in till mig i mitt rum, han hade sondmatning ett tag men när han blev starkare drog de bort den ochjag kunde börja mjölka ur och ge min mjölk på flaska. Suga det ville han inte på bröstet, men flaska gick bra. En enorm lycka och vilket fantastiskt rum vi hade fått jämfört med det på BB här var väggarna i blått med en nallebård runt om och i ena hörnet i taket hängde en stor träfågel som kan kunde dra i ett snöre på så flaxade den med vingarna. Mina döttrar kom och hälsade på och beskådade sin lillebror de var bara intressant ett tag sen satt de hellre och ritade i nya block som jag köpt till dem på golvet intill. Så småning om var det även dags att åka hem med detta lilla knytet,
tiden går ju bara så fort när man får barn- idag är knytet ett större knyte...en liten kille på 5 år som går sitt sista år på dagis!
Kram Lucas från en glad mamma