När barnen blir tonåringar
Jag har haft svårt att hänga med i att äldsta dottern blivit tonåring och att det krävs andra saker från mig som mamma helt plötsligt. Jag tycker ju att det känns som att jag fick henne igår, jag minns hur jag väntade och längtade när hon låg i min mage, jag gick upp typ 20 kilo och magen var en bred rund flickmage. Förlossningen var bra för att vara förstagångsföderska det tog 7 timmar från det jag kommit in till förlossningen tills dess hon var ute och enda smärtlindringen jag tog var lustgas. Barnmorskan sade att jag uttryckligen var som gjord för att föda barn! Till sist kom hon ut och barnmorskan lade upp henne på mitt bröst, tunn fjunigt fuktigt lockigt hår och ögonen kisade mot mig samtidigt som hon gnydde likt en liten kattunge. Jag frågade lite undrande till barnmorskan varför låter hon så? Varför gnyr hon? - Hon kan ha svalt lite fostervatten och kanske mår lite illa svarade barnmorskan. Herregud hjälp! fanns det ingen färdig manual över hur jag skulle sköt bebisen. Nu var det till att vara lyhörd och lita på sina instinkter om hur jag skkulle göra. Hon var lika söt som en docka, jag tyckte att jag aldrig någonsin hade sett något så vackert. Med tiden växte krabaten till och blev en livlig pratig, rolig och social och modig liten flicka. Ja hon var betydligt modigare än vad jag var som liten. Simmade som en fisk nästan meddetsamma hon började simskolan, hoppade från höga trampoliner, dök djupt ned i vattnet. Jag bara häpnade aldrig skulle jag själv våga göra något sådant. Sedan blev hon hästtjej började ridskolan och fixade med hästarna i stallet, jag var skraj, hästarna såg ju så stora ut?
Trots att hon både ramlade av ett par gånger och blev biten av en häst så blev hon inte rädd utan fortsatte att rida i 7 år. Plötsligt en dag berättade hon för mig...mamma jag har tröttnat på att rida jag vill börja på basket nu, går det bra? Självklart här var det bara att hänga med det tjejen ville testa det skulle hon få göra och så blev det.
Idag är hon 13 år den underbara tjej och mer självständig än någonsin, hon är en toppenkamrat till sina vänner och månar om att de ska trivas i hennes sällskap och hon har många olika vänner både tjejer och killar. Kan ni gissa vem som är stolt över henne? Jo en mamma. Livet är annorlunda med en tonåring det är inte alltid lätt det blir mer duster och bråk men man har även en underbara kompis att se på film tillsammans med att skratta ihop med åt skämt och sådant. Jo vilken resa det har varit och ännu är den inte slut.
Kram till dig Patricia från en mamma som har svårt att hänga med ibland